Hockeyfrillan

En spårvagnstur, det kan hända mycket. Eller så drömde jag bara alltihop för jag var så jättetrött. Men jag gick på 1an när jag skulle hem från jobbet och så hamnade jag i den bakersta vagnen. Jag brukar undvika att sitta i den för att det är där de skumma typerna sitter om det är några skumma typer på vagnen. Jag hann åka en hållplats innan en vitlök- (eller salami?) svettluktande blond hockeyfrilla i jeansväst och uppvikta svarta jeans slår sig ner bredvid mig. Jag kunde inte andas. Och så säger han någonting, jag kunde inte höra vad men någon hälsning. Och så åker vagnen vidare och någonstans mellan grönsakstorget och järntorget nickar jag till (ja jag vet att jag ser jätterolig ut, ida var ju fin och filmade mig på väg hem från mundön förra sommaren). Hockeyfrillan skrattar. "Är du trött?" frågar han och tittar upp ur sin bok han läser. Noterade att den var på engelska. "Ja jo.", skrattar lite generat. När han går av på linnéplatsen vinkar han och blinkar. Trevlig hockeyfrilla tänker jag och med ens kommer jag på mig själv och mina fördomar. Hur kommer det sig att någonstans efter att han började läsa slutade jag märka att han stank?

(och när vagnen sedan åkte förbi botaniska trädgården står det en kille i mankini på motsatta hållplatsen).