Vad jag skulle vilja skriva om och förmedla till er alla är uppmuntran och kärlek till livet och till allt. Men nej det funkar inte för mig. Inte idag. För aldrig att jag känt mig så missnöjd som jag gör nu. Och det är så fel för jag har haft ett grymt bra år och framför allt en grymt bra vårtermin och nu är min tid förbi och jag borde unna den mina flera underbara vänner som gått och väntat på det. Flummigt? Du anar inte.
För att sammanfatta helgen i Stockholm lite kort så var det både hur avslappnande som helst att hänga med min käre återfunne barndomsvän Mattias, men fruktansvärt frustrerande att hamna i samma återvändsgränd med min syster som alltid. Vi kommer aldrig ur det. Dags att sluta förtränga det obekväma kanske? I dunno.
Annars så är det skräckinjagande att se hur livet går vidare och lämnar alla minnen bakom sig. Jag ville att Märsta för alltid skulle vara så som jag lämnade det för fem år sedan. Men de har byggt om överallt och byter till och med namn på orten till Arlanda stan. Så B. Och min födelseort kommer att upphöra att existera.
Tack för att vi hittade tillbaka till varandra igen
För att återgå till mitt missnöje (nu handlar det inte om att roa på något sätt, ni är fria att lämna min blogg för följande är endast till för att lätta mitt eget hjärta).
---
okej, det var för privat
0 Comments:
Skicka en kommentar