Tillbaka!

Efter att i ett antal månader varit helt försvunnen är jag tillbaka, gladare och mindre stressad för att nollningen är slut och lyckligare än någonsin med min fantastiska och underbara sambo! Skolan är fortfarande rolig och meningsfull och det känns mycket bättre när jag äntligen kan börja träffa mina andra vänner som inte bor i V-husets källare. Det har varit roligt, helt fantastiskt egentligen trots att jag varit trött och bitter, att hålla på med föreningsliv och sektionsarbete. 

Jag har på sätt och vis fått ut allt jag velat med att sitta i VØK, jag ville träffa massa nya vänner (Nollan, andra föreningsaktiva på sektionen, andra nollkommittéer på alla andra sektioner på Chalmers), ta mer plats (scenskräcken som bortblåst efter första veckans teatrar, klassinfningar och alla andra tillfällen man pratat med Nollan i grupp), fått gå ledarskapsutbildning och fått nytta av den under nollningen och framför allt vara med om och uppleva tusen grejer man annars aldrig skulle få vara med om och det tillsammans med alla dessa fantastiska människor som jag har träffat. 

Så även om man varit trött, hungrig, kall, varm, stressad, efter i skolarbetet, efter i allt utanför skolan, inte hunnit göra andra saker man vill som t.ex. bara få sova ut eller få ligga i soffan en hel kväll och titta på tv, så har det varit värt det. Och det som gör mig allra mest glad och tacksam är Henke som stått ut med mig och mitt turbulenta humör dessa veckor och ställt upp för mig och kramat om mig när det varit jobbigt och fixat och donat när jag inte alls har hunnit. Du är bäst!