Gert på Hjalmar Brantingsplatsen

Incident värd att nämnas. Var i vanlig ordning på väg till farmor igår eftermiddag. Men för ovanlighetens skull tog jag 30an för att byta till 5an på Backaplan, och det var då jag träffade honom, Gert. Jag satt på spårvagnshållplatsen och lyssnade på musik och tänkte, åh nej, nu kommer en uteliggare och ska besvära mig. Och vad det luktar.. 6 min kvar till vagnen.
Han stod och pratade för sig själv, prasslade lite med sin plastkasse, så vände han sig mot mig i alla fall, och så sa han "du får inte tro att jag är tokig". Och så berättade han om sin dementa far som gick in i garderober för att pissa, han berättade om hur socialförvaltningen hade ignorerat honom i tio år och hur de den här månaden glömt att sätta in pengar på hans konto. Han hade skällt på socialen och på Reinfeldt idag. Han gillade inte Reinfeldt. Han berättade att han blev blåst av en brud på 240 000 kr. Hon tog lägenheten, bilen, garageparkeringen, fotoalbumen och en film han hade spelat in av Pink Floyd. Hans liv  hade tagit slut. Och det var inte bekvämt att bo i trappuppgångar.
Så kom femman, den där gamla typen av vagnar som inte går att få upp. Han ryckte då upp dörren "Låt damen få komma på!". Väl på vagnen utropar han högt, "Vad säger ni? Ska vi inte ta och sjunga en sång?"
"Sååånt är liiivet. Såånt är liivet. Så mycket falskhet booor det häär. Den man förlorar vinner en annan...."