ja nu är sommaren här for real. jag har börjat jobba. det är underbart roligt. och det bringar in lite cash. men givetvis är det inte enbart frid och fröjd med små barn. en liten pojke med nått neuro-någonting-jätte-långt-syndrom pussade mina ben och sedan slog han och sparkade på dem. han slickade av min ena flipflop. han slickade min rygg. han snöt sig i mina ben, twice. det var en tålamodskrävande dag. fast jag har redan börjat känna en massa för dem. deras stora kärlek, nyfikenhet, omtänksamhet och de är hur söta mot en som helst. hur underbart är det inte att höra någon ropa ditt namn med en sådan upphetsning som de gör med sina små ljusa röster?
har lite svårt att spendera min lediga tid. blir rastlös. när jag kommer hem är jag för trött eller så vill folk bara hitta på något senare då jag redan måste ligga i sängen och samla kraft för att kunna gå upp tidigt nästa morgon och trampa iväg till de väntande barnen.
om två veckor åker jag och hälsar på mamma och pappa. än så länge ser jag inte fram emot det särskilt mycket. men jag ska försöka göra något bättre av det denna gången. dags att sluta lägga skulden på dem.
p&l
0 Comments:
Skicka en kommentar