The day before tomorrow

Jag var på väg hem från skolan imorse, vid niotiden nånting, och vid polhemsplatsen mötte jag en väldigt creepy äldre man. Han kom fram till mig, så jag tog av mig mina öronsnäckor (lyssnade på depeche mode) och så sa han, "jag måste bara säga det här till dig, du ser ut som en prinsessa!". Shit tänker jag, ännu ett äckel. Han frågade hur det kommer sig att jag var så vacker och varför jag hade en sådan fantastisk personlighet (vi hade pratat i ca 15 sek). Jag typ tackade generat och försökte ta mig därifrån men han fortsatte sin lilla konversation med mig. Till slut så när jag var på väg att bara gå ifrån så sa han, "vänta, kommer jag aldrig att få se dig mer? Någonsin? Kan inte jag få ringa dig någon gång?". Jag övervägde att ge honom Max's mobilnr men jag sket i det.Antingen var han ett peddo som gav upp i rätt tid eller så kanske, kanske är jag en prinsessa ändå?